Jag befinner mig på en raksträcka i livet just nu. Egentiden är den dominerande tiden varje dag. Att äta frukost utan att behöva stressa för att hinna ta hand om alla morgonsysslor är underbart. Tystnad och katterna som sällskap är just nu den rådande statusen. Jag börjar få grepp om studierna även om jag fortfarande inte helt greppat den rådande kulturen som Specialpedagogiska Institutionen i huvudstaden har.

Jag är på väg in i tänket, men har en bra bit kvar från att släppa min mer problemlösningsorienterande hjärna. Ni vet den som ser ett problem och kommer på flera alternativ till lösningar. Tyvärr fungerar inte reflekterande ämnen på det sättet. Nej här ska saker vridas och vändas problematiseras och diskuteras för att, när man äntligen tror man fattat, visa en annan sida som gör att man står med två frågor som ska vridas och vändas, problematiseras och… ja ni fattar. Ingen början inget slut utan en ständigt pågående process. Härligt!

Det känns som när man tagit beslutet att gå ut på promenad och man fått upp farten och tankarna börjar bubbla upp en efter en. Man hittar ett flöde där man själv, underlaget man går på och omgivningen smälter samman till ett tankeflöde om allt och ingenting. Tills tankarna tagit slut och man bara går och njuter. Där är jag just nu i det dolda avsnittet av den raka vägen till insikt.

Kram och sköt om dig!