Känner en lätt stress över att vara efter i allt. Studierna tar all kraft och fokus. Så måste det vara just nu för att jag ska klara det jag bestämt mig för att göra. Hitintills har det varit lätt. Läsandet har tagit tid men det jag läst har varit förståbart. Men sedan kom delkurs två med metodik, isterband med rotmoslåda, här var det tungsmälta grejer. Det är inte bara det att det är svårt det är helt omöjligt att få det att fastna. Antagligen precis så som det ska vara i en liten delkurs. Man lär sig inte allt men får känna på begreppen. Men på bekostnad av allt runtomkring.

Till viss del är jag glad över att livet runtomkring går på sparlåga, men vissa saker borde jag kanske ändå göra. Eller? Ställa ordning för julen till exempel. Vet inte hur ni har det men i mitt fb-flöde dyker det ena julfixade hemmet upp efter det andra. Julfantasterna har den bästa tiden på året just nu och jag dras med i känslan av att nu nu måste allt piffas. Men jag hinner inte! Just där innan paniken över att adventsljusstakar, stjärnor och julgardiner  fortfarande ligger nerpackade i lådor, kommer jag på mitt underbara mantra den här tiden. Det gör inget det blir jul ändå!

Jag har aldrig läst så mycket och ändå förstått så lite som jag gör i den här metodikdelkursen jag läser nu. Häromdagen var jag redo att ge upp. Hur sjutton man ska hålla reda på alla begrepp och inriktningar som finns inom forskningsvärlden är för mig ett mysterium. Världens mest entusiastiska metodiklärare hjälper liksom inte. Jag vet inte vad jag håller på med…än. För jo det där lilla ordet på slutet vände hela spiralen. Att tänka att jag inte kan än är lite mer hoppingivande än att jag inte kan.

Ett litet ord som betyder mycket om det sätts på sätt plats. Mina guider i livet är bra på att uppmärksamma dom och de påminner mig ofta om det fina i det svenska språket. Så vad göra med metodiken? Ja jag tänker att det är som med svensk grammatik jag hamrar in det jag behöver. Sedan tackar jag alltet för att jag inte ska skriva tenta på metodik, utan använda den praktiskt i gruppuppgift och individuellt arbete. När delkursen är klar och godkänd lägger jag böckerna på hög till framtiden. För ja jag  kommer att använda dom igen. Den stora prövningen kommer vid uppsatsskrivandet under sista terminen, då kan det vara bra att ha koll på kvantitativa och kvalitativa undersökningar och alla härliga begrepp som hör till.

Det är lite konstigt nu för tiden. Jag är helt fri men ändå helt begränsad. Ingen håller vakt vid dörren ändå känns det som jag smiter/rymmer när jag går till affären för att handla. Att gå i mataffären känns som lyx.

Lite lika en shopping runda på stan skillnaden är bara att jag kommer hem med matvaror istället för med kläder. Jag avundsfriskas på dom som är rebelliska och åker på semester utomlands, för det ser så härligt ut och jag längtar efter sol. Men samtidigt betonar vännerna hela tiden att de håller avstånd och bär ansiktsmask, så jag inser att även rebellerna är bundna av de osynliga begränsningarna.

Några goda vanor har dock smugit sig in i livet. Promenader är en av dom. Förr fanns ingen ork att ens gå en kort runda runt elljusspåret här hemma. Nu går maken och jag långpromenader tre gånger i veckan där vi utforskar vår stad medans sonen simtränar. Och i veckan som gick gick jag frivilligt en extra rask promenad runt samhället. Småätandet har också upphört nu när mattiderna blivit mer regelbundna och lunchen kan intas så sent som vid ett. Nä livet är allt lite konstigt just nu. Kram Vill du köpa kaffe online som är ekologisk och produkter för din bakning? Då ska du köpa kaffe hos Wendelins kaffe som är svensk hovleverantör inom kaffe.

Klockan är över tio och allt är väl … igen. Hade en mindre kris under dagen när allt kändes tämligen värdelöst. Den självvalda karantänen eller nja självvald och självvald med studierna satta på distans har man inget val. Men i alla fall själv-distanseringen man befinner sig i är inte alltid kul. Ibland vill man bara ha det så som det var innan för man har glömt hur jobbigt det var. Lite som med att man längtar efter sommar när det är vinter och vise versa. Jag vill ha lite liv runt mig nu. Fast det är bara att gilla läget eftersom läget är som det är.

I pedagogiken talar man oftast om KASAM, känsla av sammanhang, och jag kan säga att mitt KASAM har gått i stå. På avstånd följer jag det som händer på jobbet och saknar alla både arbetskamrater och elever jättemycket. Jag umgås med vänner på avstånd och följer deras liv på fb så gott det går. På distans pluggar jag med en ny grupp som jag kommer lära känna lagom tills det är dags att säga hej då om fyra veckor.

Undrar lite om det här kan vara ett tillfälle att låtsas att man är på en lång retreat. I stället för att resa runt på kattutställningar och eller umgås med vänner, går resan inåt och jag får umgås med mig själv. Kanske det som gör det lite jobbigt. Jaget är lite less på jaget och behöver paus från mig själv men självdistanseringen sätter stop. Ja det är underbart, livet, hur det kan vara och bli. Jag har maken och sonen här hemma så ibland kan jag ledsna på dom som omväxling. Hoppas att du har det bra och mins: bryt ihop, gråt ut, samla ihop dig och gå vidare, snart kommer vändningen! Kram och trevlig helg.

Jösses vilken helg!

Har du känt av den fullmånen som var igår menar jag. Blåmåne då det är den andra fullmånen i månaden. Jag har både brutit ihop, rensat, vädrat ut, kraschat och skramlat ihop mig igen. Ja det är inte värre än att jag fick hjärnsläpp med skrivuppgiften jag höll på med i veckan. Bestämde mig för att det fick vara och städade här hemma istället. Gick en långpromenad med maken och var sedan på banan igen. Har sovit uruselt även om forskarna säger att fullmånen inte påverkar människor så gör den det med mig. Kanske är det något jag inbillar mig men i alla fall. Nattugglande med katterna kan vara mysigt det med ibland.

Har ägnat mig en hel del till schamanskt resande med trumma den här veckan och helgen. Det var något som behövdes hämtas hem från undre världen och någon som ville komma hem från den övre. Reste till mellan-världen också och fick med mig en Edelweiss som symbol för det namn jag fick. Hon som hittar ljus i mörker – visst är det fint. Får leta om det finns ett faktiskt namn som betyder detta eller om det är så här det ska vara.

Nu känns det som man har lagom punka på hjärnan men det är bara att köra på. I morgon börjar en ny vecka, med en ny delkurs. Jobbigt, men äh innan vi vet ordet av är det jullov, kämpa!