En känsla av saknad.

Det är stiltje i livet just nu. Saknaden att umgås med andra på annat sätt, än på två meters avstånd utomhus är stor. Jag börjar känna mig frånkopplad från allt och alla. Fast i en surrealistisk värd där familjen är de enda man umgås med, de enda man vågar krama. Jag saknar delar ur livet som var innan pandemin och hoppas de delarna snart kommer tillbaka. Jag hoppas att jag har ork att ändra de delar jag inte tyckte eller tycker om när det är tid för det. Tills det är dags får jag sitta här i min bubbla frånkopplad från mina sammanhang. Väntandes på att få koppla på igen. Kram.

Ska man eller ska man inte det är en fråga för framtiden.

Det pågår en kamp på mina sociala medier. På ena sidan står de som vill ta vaccinet mot Covid19. De som upplyser andra att det är en samhälleliga plikt att ta vaccinet och som idiotförklarar allt och alla som inte står på deras sida. De som vill vägra människor vård och som tycker att det ska föras register på om man är vaccinerad eller inte. De visar på forskning som säger att det inte är någon fara att ta vaccinet. Biverkningar ja men va tusan lite svinn får man räkna med.

På den andra sidan står de som absolut inte vill eller tänker ta vaccinet. De som visar på de allra värsta biverkningarna och lika fakta beivrande visar på studier om de negativa effekterna. Som idiotförklarar alla som tänker ta vaccin och som tycker att vänta ut det hela är det enda rätta.

Jag ställer mig inte på någon sida och vet inte vem eller vilka som har rätt. Jag tycker att tonläget är otäckt. Man har i en demokrati rätt att tycka olika. Man ska inte pga. sin åsikt diskrimineras eller bli idiotförklarad. Yttrandefrihet, är ett ord som man borde ta tillvara på i dessa tider. Åsiktsfrihet en annan men med det sagt finns ett till men. Din sanning, din åsikt och din rätt ger dig inte rätt att sätta dig över någon annan. Det är det demokrati bygger på enligt vad jag lärt mig. Så när ni delar med er av era sanningar ta hänsyn till att alla inte tycker som ni.

Jag älskar inte vintern precis.

Jag älskar inte vintern precis. Den här vintern är inget undantag även om den har varit varm. Förr eller senare kommer kylan har man tur kommer snön och lägger sig som ett vitt täcke som få ligga kvar tills det är dags för våren att ta över. Men det är lite si och så med den varan. Ena dagen snö andra dagen tö. Sedan kom regn och värme och efter det kyla så det blev en tun hinna på vägen. Lite lagom tunn sådär så att jag för andra gången drattar pladask på rumpan.

Första gången jag halkade gjorde jag det inomhus. Vet inte vad som hände, men rätt som det var satt jag där på golvet med en ilande smärta från svanskotan. Jösses trodde jag skulle svimma. Andra gången klarade jag mig bättre. Jag hann vrida till så jag landade på ena skinkan istället för på svanskotan som fortfarande gör ont efter flera veckors läkning. Efter det har jag inte gått ut. Vägrat och det har varit ok fram till idag. Idag tog vi en tur till ett naturreservat och gick runt. Sedan tog vi oss till en grillplats och grillade. Vet ni där mitt i grillningen kom jag på att vissa delar av vintern inte är så tokig ändå.