Svidande vinterdagar i januari och februari skvallrar konstigt nog om att det snart är vår. Det tycker i alla fall jag. När det är som kallast och man bara går ut i nödfall så finns det ändå något som säger att snart vänder det. När köldknäpps dagarna är över är det som att allt över -10 grader är ren värme. Man går glatt ut till brevlådan i tofflor och morgonrock för det är ju varmt jämfört med -20.

Men det är något annat också, det händer något med luften med energin i naturen. Naturen måste hålla andan och dyka ner i det kalla innan den kan välkomna de varmare årstiderna. För även om det är ett tag innan våren är här kan man från och med nu se små tecken på att den är på väg. Solen värmer mer och sakta sakta ändras världen utanför fönstret. Tänker att det är lika för många som har hållit andan länge nu. Det är dags att börja andas, dags att ta plats, dags att börja leva.

Det finns vissa ord som är vackra i svenskan, ingenting är ett sådant ord.

Det betyder inget eller som det står i Wikipedia: begrep som beskriver frånvaron av något, och är motsatsen till både allt och något. Det är ett ord som vi använder till att täcka de känslor som vi egentligen känner. Jag behöver ingenting men jag köpte en tröja ändå, är bara ett exempel på hur man fint kan maskera att man ville ha tröjan men är fullt medveten om att garderoben svämmar över av kläder.  Eller nej då det gör ingenting sånt händer.

När man egentligen bara vill strypa personen framför en som just sagt eller gjort något dumt. Jag behöver ingenting men jag saknar allt. Ingenting, vilket fantastiskt ord för att dölja vad man egentligen känner. Kram