Jag drömde att jag var hos vetrinären med min kanin Honey. Att hon aldrig dog utan fick gå hem tills hon blev riktigt sjuk igen. Varje gång man gick till vetrinären med en kanin höll sig Honey fast sig hos mig med sina tassar och när man la henne på britsen hoppade hon upp på mig igen.
Jag var i byggnaden bredvid den byggnad jag själv bodde i för att duscha. Det var kö som vanligt och jag funderade på att även tvätta mitt hår. Klockan var kring 8 på kvällen och jag funderade på att ta min kanin till vetrinären och låta henne opereras även om hon inte var så sjuk.
Hon brukade leka ute tillsammans med 2 andra djur och självmant gå in på kvällen. Det var blött i hennes bur så att det såg ut som om hennes päls hade blivit dåligt igen.
På denna bild är Honey bara 6 veckor gammal. Jag tog på henne nya kläder hela tiden. En gång klippte jag av en strumpa och gjorde en tröja till henne. Hon hade på sig den en hel dag. Jag köpte dockkläder och satte på Honey dem. Det gick bra medan hon var liten men sedan gick det inte längre. Hon var inte sorten som gillade kläder med spets utan föredrog de som var mer sportiga och enkla.
Jag vill ha en ny kanin men jag vågar inte skaffa för det gör så ont när man förlorar dem. Djur kommer alltid fram till mig för de vet att jag kan kommunicera med dem. En gång var jag på en kurs på Wijk slott en sommar. Vi var flera personer som satt utomhus och åt lunch. Det var en valp som på långt avstånd sprang till oss och satte sina händer på mina knä för att han ville upp till mig men nådde inte riktigt upp. Varenda en i kursen gullade med denna valp men valpen ville bara upp till mig och jag såg inte ens honom. Jag undrade vad det var som försökte fånga min uppmärksamhet.
En hund skulle jag aldrig våga skaffa för det blir som att förlora en människa har jag hört.